Att det behövs särskilda kläder när man är ute i skog och mark och särskilt jaktkläder det kan man nog lugnt säga. Ska man jaga så vill man inte skilja sig för mycket i från vegetationen man är i. Om man står på pass vid älgjakten till exempel, så vet man ju att en älg kan känna vittring i vinden av människan. Men dom har också bra hörsel. Har man då eliminerat åtminstone en sak genom att klä sig så att de inte kan se var man är så kan man ju alltid hoppas på god tur när de gäller deras hörsel och luktsinne.

Jag glömmer aldrig när jag växte upp och min far brukade vara ute och jaga älg i jaktlag på hösten. Det var ju något som byggdes upp under lång tid på året. Gubbarna tog ledigt från jobbet och det planerades för fest och samvaro dessutom under veckan. Utan fru och barn och andra krav. De var borta hemifrån och man hoppades att de skulle komma hem med en god fångst, åtminstone det bestämda antalet djur de fått för sitt lag. En gång kom far hem och hade en riktigt ruskig historia med sig. De hade placerats ut på pass en dag och alla räknade med att man stannade där om det inte fanns särskilda skäl för att röra på sig. De som hade hund hade andra uppgifter. Den här dagen hade inte far med sig hunden utan satt på vakt och han visste att en annan kompis satt lite längre bort. Spänningen är hög och han vågar knappt andas. Han sitter på sin ryggsäck med inbyggd campingstol. Helt plötsligt ser han något gråaktigt mellan kvistarna och höjer geväret till axeln. Just när han gjort sig beredd att kunna trycka av, ser han att det är kompisen som lufsar fram. Han har en grå halsduk som han knutit ovanpå jackan och den ser ut som det gråa skägget som en riktigt stor älgtjur har under hakan. Pappa sätter sig darrande ner och sedan börjar han osa ovett över sin kompis. Det hade kunnat sluta illa. Lärdomen av detta är väl att kläder är viktiga, att man har klätt sig som sig bör, men också att man inte rör på sig i onödan utan att meddela sig med nästa man på pass. Nu hade de ingen komradio, men det är väl också ett tips.